Sanningen!
Okej vill ni höra sanningen, här kommer den!
När jag gick i ettan till trean blev jag "mobbad" av några som gick i min klass. Samtidigt som några killar som gick i klassen över mig hotade mig. Jag blev inte rädd för jag har alltid varit väldigt kaxig men jag blev sårad. eftersom det var mest killar som var taskiga, har jag en udda relation till dom. Jag var väldigt anurlunda när jag var yngre, och det var det som dom inte gillade.
Men jag tvingade mig igenom dom åren innan jag bytte skola. Musikklassen jag gick i i 3 1/2 år var den bästa någonsin. Det blir en speciel vänskap mellan perosner i en musikklass. Man gjorde så mycket saker med varandra. Men sedan blev det för många konserter och jag bytte till bergtorp som jag går i nu.
Här var allt helt anurlunda. I denna skola finns inte den "vänskap" som fanns i min förra klass. Och för att passa in i denna skola måste man vara på ett speciellt sätt. men jag är inte sån, jag vägrar bli en fjortis som röker bara för att folk vill det. Och jag vägrar mobba någon.
Isabella var jätte snäll mot mig när jag började. Och jag var sedan med I & H. Men sedan slutade vi vara vänner.
Då var jag själv ett tag, innan Patricia, Amanda och Jennifer var snälla och ville vara med mig. Dom tjejerna är fantastiska och väldigt roliga.
Det är alla tjejerna i min klass. men det känns som om dom inte ger mig en chans att visa vem jag igentligen är.
Jag trivs i min klass även om det ganska ofta blir missförstånd.
Anledningen till att jag ibland sitter själv, och att jag ibland bara sitter tyst när ni pratar det är för att jag blivit sårad så många gånger så jag måste veta att jag kan lita på er innan jag "öppnar mig".
Om ni ger mig en chans och försöker förstå att det inte är lätt för mig heller.
Jag skulle bli jätteglad om ni gav mig chansen att visa vem jag igentligen är.
Jag går att lita på, jag avslöjar inte hemligheter, men jag måste veta att ni är att lita på också.
Alla är olika och det skulle vara skittråkigt om alla var likadana. Då skulle ju alla kläder, smink och smycken osv ta slut jätte fort. och ingen skulle kunna ha en egen stil. Så låt mig vara, jag är den jag är och det kommer jag fortsätta vara. ge alla en chans. det är det minsta man kan ge någon.
Jag har svårt att lita på folk, jag är lite speciell av mig. Men det behöver inte vara något illa. Sluta vara taskiga, mot alla. Sluta kolla snett på folk, sluta prata bakom ryggen på folk och sluta sprida rykten. Hur kul tror ni att det är för dom som ryktena gäller?
Inte kul alls.
Hoppas ni förstår mig på ett bättre sätt nu. För jag vill inte något illa. Och till er som jag någon gång sårat förlåt. jag är inte taskig, jag är bara en envis, kaxig och pigg tjej.
Det här är till alla!! För ni förtjänar en chans<3
Vi hörs!<3
När jag gick i ettan till trean blev jag "mobbad" av några som gick i min klass. Samtidigt som några killar som gick i klassen över mig hotade mig. Jag blev inte rädd för jag har alltid varit väldigt kaxig men jag blev sårad. eftersom det var mest killar som var taskiga, har jag en udda relation till dom. Jag var väldigt anurlunda när jag var yngre, och det var det som dom inte gillade.
Men jag tvingade mig igenom dom åren innan jag bytte skola. Musikklassen jag gick i i 3 1/2 år var den bästa någonsin. Det blir en speciel vänskap mellan perosner i en musikklass. Man gjorde så mycket saker med varandra. Men sedan blev det för många konserter och jag bytte till bergtorp som jag går i nu.
Här var allt helt anurlunda. I denna skola finns inte den "vänskap" som fanns i min förra klass. Och för att passa in i denna skola måste man vara på ett speciellt sätt. men jag är inte sån, jag vägrar bli en fjortis som röker bara för att folk vill det. Och jag vägrar mobba någon.
Isabella var jätte snäll mot mig när jag började. Och jag var sedan med I & H. Men sedan slutade vi vara vänner.
Då var jag själv ett tag, innan Patricia, Amanda och Jennifer var snälla och ville vara med mig. Dom tjejerna är fantastiska och väldigt roliga.
Det är alla tjejerna i min klass. men det känns som om dom inte ger mig en chans att visa vem jag igentligen är.
Jag trivs i min klass även om det ganska ofta blir missförstånd.
Anledningen till att jag ibland sitter själv, och att jag ibland bara sitter tyst när ni pratar det är för att jag blivit sårad så många gånger så jag måste veta att jag kan lita på er innan jag "öppnar mig".
Om ni ger mig en chans och försöker förstå att det inte är lätt för mig heller.
Jag skulle bli jätteglad om ni gav mig chansen att visa vem jag igentligen är.
Jag går att lita på, jag avslöjar inte hemligheter, men jag måste veta att ni är att lita på också.
Alla är olika och det skulle vara skittråkigt om alla var likadana. Då skulle ju alla kläder, smink och smycken osv ta slut jätte fort. och ingen skulle kunna ha en egen stil. Så låt mig vara, jag är den jag är och det kommer jag fortsätta vara. ge alla en chans. det är det minsta man kan ge någon.
Jag har svårt att lita på folk, jag är lite speciell av mig. Men det behöver inte vara något illa. Sluta vara taskiga, mot alla. Sluta kolla snett på folk, sluta prata bakom ryggen på folk och sluta sprida rykten. Hur kul tror ni att det är för dom som ryktena gäller?
Inte kul alls.
Hoppas ni förstår mig på ett bättre sätt nu. För jag vill inte något illa. Och till er som jag någon gång sårat förlåt. jag är inte taskig, jag är bara en envis, kaxig och pigg tjej.
Det här är till alla!! För ni förtjänar en chans<3
Vi hörs!<3
Kommentarer
Trackback
